ink

Enligt min Google reader så följer jag 35 personliga bloggar men egentligen är det kanske hälften som aktivt uppdaterar, dvs skriver ett inlägg varje vecka eller så. Jag kom att tänka på bloggar när jag beslöt mig för att inte skriva ett inlägg idag om min kväll med gamla klasskompisar från gymnasiet (känns så fel att inte säga att det är folk från klassen!). Detta för att jag inte orkar redigera bilderna jag har tagit. Istället tänkte jag slå ihop det och ett inlägg imorgon om Harry Potter filmer som jag ska se, men då började jag fundera över hur jag skulle få två ämnen att inte bli får långt eller tråkigt. Och det är väll egentligen här som jag kom in på bloggar som jag följer och hur innehavarna skriver sina inlägg. Det kan vara ofta och mycket, långa och korta, bilder, inga bilder etc. (ni fattar.)

Så vad är egentligen bäst? Klart att det går att variera, men personligen gillar jag att skriva korta och sådär halvofta, men jag låter bli och skriver sällan istället. Känns som om jag spyr ut för mycket tankar. Att uppdatera ofta får mig att "tvingas" läsa mycket på en gång, medans sällan får mig att inte följa alls. Det är så fånigt att använda ordet lagom, men det ulitmata är väll ändå 2 ggr om dagen kanske eller 3 ggr i veckan. Ish. 

Lär bli två olika inlägg i alla fall om den här dagen, och Harry Potter-filmen får också ett eget.

Det här blev inte alls som jag hade tänkt mig :D Det är alltid så smart och logiskt när jag borstar tänderna!

Inatt hade jag en så otroligt bisarr dröm. Jag var med i ett spel som gick ut på att ta sig in på 12 banor, gå igenom dom och ta sig ut på “andra sidan”. Att helt enkelt klara sig, eftersom reglerna sa att en person skulle då på varje bana och den sista som tog sig igenom en sista banan skulle helt enkelt vinna. Samtidigt som jag spelade spelet (tydligen med min klass från gymnasiet), så var jag fast i en stuga ute på landet med ett annat gäng människor. Där blev vi/de också brutalt mördade, och mördaren eller vem det nu var tvingade mig att få se hur han/hon hade mördat personerna. En släpades ut till havet och drunknades till sist pga.... en Gordon Ramsay? En annan rycktes in i skogen med en krok i ögat.. Till sist så var vi tre personer kvar i stugan och jag antar att det var så många kvar i spelet också. Det var så konstigt, jag tog mig i lugn takt genom banor, undvek små konstiga robotar och varelser OCH den så kallade mördaren! Det var jättesvårt att hitta utgångarna.

Men så vaknade jag, precis i tid när jag skulle ta mig igenom de två-tre sista banorna; finalen. Jaja, det var en läskig dröm. Jag somnade om. Så vet ni vad? Jag kom tillbaka.

Jepp. Nu var det dagen efter att finalen hade varit och jag hade vunnit. Jag mindes ingenting av det (jag vaknade som sagt och missade, men alla andra vägrade tala om för mig hur det hade gått) och nu skulle ett annat gäng spela spelet. Samtidigt skulle vi slåss mot robotarna (antagligen de i spelet) och allt kändes väldig Tengen Toppa Gurren Lagann. Jag slog mot en gigantisk robot som vi inte kunde få fast under det stora metallkonstruerade “grunden”, han spottade eld och hade sig, men jag fick en sån där yxa man har vid nödfall (en sån röd!) och den förstorades precis som jag när vi kom ut och dängde till den typen. Det var ganska coolt men fasligt läskigt. Jag tror vi ville rebellera mot det här mordiska spelet och robotarna gjorde motstånd, samtidigt som ek lagade på att vi människor förstörde skogen och miljön.

Jag minns inga viktiga detaljer utan bara känslorna och den riktigt obehagliga atmosfären. Det var lustigt, när jag följde det andra gänget genom någon bana, och jag kom underfund med att jag bara hade haft tur när jag gått genom den. Såg massor av saker som jag inte tänkt på utan bara gjort. Som att jag slog på enfiende på den exakta platsen som öppnade utgången...

Allt det här får mig bara att inse att jag tittar alldeles för mycket på anime, att The Hunger Games och liknande böcker berör mig mer än vad jag tror, och att jag måste sluta titta på brittiska mordserier. Gosh.

Det här med skolan och alla lösa papper jag har fått genom åren är irriterande. Jag har fyllt en adlibrislåda till brädden med papper från gymnasiet andra och tredje år, säkert från första också men det har jag helt missat. Vad ska jag göra med alla papper? Varför slänger jag inte bara hela högen? Där bland planeringar och uppgifter finns det faktiskt vettiga saker. Som ett häfte med engelsk grammatik och övningar, japanska skrivregler och ett flödesschema för hemsidor. Jag har otaliga gånger försökt sortera högen till tre mindre högar; spara, kanske och slänga. Jag har gett upp i mitten av min organisering och gjort allt till en enda hög igen eftersom jag fått huvudvärk och inte kan bestämma mig för vad jag vill göra med vad.

Tänk om jag vill titta tillbaka i framtiden? Jag kanske behöver övningspapper för matte b senare i livet? Jättefånigt men det är då jag tänker "tänk om". Jag får ta tag i det där en annan gång. Som vanligt.

Har ni sparat era papper från skolåren? Vad har ni gjort med dom?

Det otänkbara hände idag när jag var ute hos Lisa i Skärgårdsstad. Jag misslyckades med en kaka! Med misslyckande syftar jag på själva utformningen av den, smaken var det inget fel på tvärtom. Den smakade fantastiskt. Jag har inga bilder eftersom jag inte ville ta med mig kameran i ösregnet. Bra det. Vill inte visa mitt misslyckande. Kokosrulle med hallon säger receptet men det var en rulltårta med kokos och en fyllning av vispgrädde, lemon curd, vanilj och hallon. Jättegott! Jag ska baka om den och då kan ni få recept och bild.

>> Failure refers to the state or condition of not meeting a desirable or intended objective, and may be viewed as the opposite of success. wikipedia.org

Hah! Det var alltså en koma! Varför? Jag vaknade upp idag, var lite sömnig fortfarande, rullade runt i täcket och tänkte somna om. Funderade lite på när budet skulle komma och-UAH! Det ringde ilsket på dörren så jag for upp i panik och skyndade mig ner till dörren. Jag hann inte byta om... Men ja. Det var budet. Gick så bra så att signera papper och få paketen. Jag kollade på klockan och den var 12:31. VA! Jag hade sovit jätte länge ;__;

Ska ringa pappa och sen ska jag nog pilla upp mitt paket.

Det var ingen bra idé att se klart Tengen Toppa Gurren Lagann och sen försöka sova. För grejen är den att när jag sett klart på en animeserie (särskilt om den varit ovanligt bra och/eller mörk och svår) så hamnar jag efter att det är färdigt i en slags koma av misär. Allt blir svårt, livet är inte värt att leva etc. Koman går över efter några timmer och sömn. Fast det är ungefär så jag kan bedöma huruvida en serie har varit bra eller inte! Lite som att när jag vickar på tårna när jag hör en låt så är den bra. Okej, inte bästa jämförelsen men så uppfattar jag det.

Vad jag verkligen gillar med TTGL är att den förvånade mig konstant. Jag kunde aldrig räkna ur hur det skulle sluta. Det är imponerande.

Gosh. Huvudvärk. Min säng är inte färdigbäddad. Misär.

Idag har det varit en sån där gräslig måndag men som har känts som en trist söndag. Enligt spårningen så skulle min mac levereras imorgon men den dök upp idag istället. Fantastiskt, om jag nu hade varit hemma. Istället var jag inne i Stockholm och kollade kläder.. Jag avskyr att vara tjej. Just därför så tänker jag skriva om min klädjakt eftersom jag uppenbarligen inte kan berätta om min nya laptop. Så hah!

Affären som var mitt mål för dagen var Monki. De har väldigt söta kläder, men också fruktansvärt konstiga plagg som jag inte förstår att folk köper. Magtröjor? Va? De är dessutom, och det här är det bästa, relativt billiga. Så när de kör på sina reor så blir det så billigt att jag ofta köper fler än ett plagg. Mmmm 50% på deras redan skrattretande priser. Jag lyckades bara hitta två cardigans varav de var i olika storlekar och färg. Jag kunde åtminstone köpa den ena och sen en väldigt söt tröja med Monkis "märke" på. Jaja, sött åtminstone. Som en bonus har de ascoola påsar!


Jag letade tanklinnen, hittade på gina tricot men orkade inte. Jag frös för mycket för att tänka på hur trevligt det skulle vara med linnen under de varma och soliga dagarna.

Så. Nu har ni fått plågas tillräckligt. Jag träffade min mosters man när jag väntade på min buss; han körde bussen som skulle gå före min. Kul.

Jag har spenderat halva dagen med att kolla på de 20 mest aktiva bloggarna på blogg.se och jag kan med säkerhet säga att i princip alla de bloggarna var rosa. Hade dessutom dåligt inklippta bilder.. Vissa hade faktiskt rätt vettiga layouts och så, men för det mesta plågades jag. Mycket. Vet inte om jag har offrat eller väl använt den tiden med att läsa alla rosa bloggar.

Jag har beställt kläder! En kjol och två linnen. Snart kommer min mac. Woho.

Fixade till layouten, inte så snygg men det är lite roligare än den förra svart/vita. Fast jag fick be Andreas om hjälp när jag inte kunde fixa den förbaskade menyn som jag ville ha den. Det slutade med att vi bara behövde ändra ett tal för att få det rätt efter flera försök. Inspirationen till färgen är mitt täcke! Haha! Saknas bara lite moln. Får se om jag kanske blir mindre tråkig och ändrar på andra saker, men sanningen är den att jag är annars är nöjd med hur det ser ur. Jag tycker om när det är stilrent, enkelt och har neutrala alternativt matchande färger.

Jag är kvar i Uppsala i Flogsta. Tröttnade på att spela Dragonica efter några dagar (eftersom jag spelade det för mycket) och har alltså tittat mest på Scrubs och surfat runt på Internet. Hängde hos grunt igår med andra uppsalabor; vi spelade brädspel, åt gazpacho och sen bakade jag en glace au four. Den blev ett magnifik mästerverk! Fastän jag lyckades sabba marängsmeten.. och jag har dessvärre inga bilder på den men jag kan försöka rita senare, eller baka den igen.

Idag är jag seg och trött. Känner mig tråkig. Har kaffe!