ink

Jag sitter och oroar mig inför den kommande tentan. Längtar efter riktigt höstmys med nya böcker jag inte upptäckt än. Myser med Soft-plylisten. Blänger på vattenkokaren. Blir IKEA med kniven idag. Ikväll är det också tänkt att en tjej från mitt program ska fira sin födelsedag på Snerikes. Ett bra tillfälle att gå och vara "en av dem", eftersom jag knappt var med på nollningen, och ångrar det rätt mycket.

Jag bjuder på en smiley: ( '___')/~

En av anledningarna till att jag är hos mina föräldrar är för att jag har behövt ta ett blodprov. På ett av de Karolinska labben för att vara mer exakt, och just ett sådant ligger i Åkersberga. För nu när jag fyllt 20 så kan mitt blod testas för en blodsjukdom som min mamma har. Den är inte smittsam på något sätt.

Den heter Hemokromatos. "Hemokromatos är en ärftlig sjukdom, som innebär att man tar upp för mycket järn från födan. Efter många år leder detta till järnöverskott i kroppen."

Förutom att jag inte kan äta för mycket av järnberikad mat (som blodpudding) så kommer jag troligen känna av en ökad trötthet och senare få besvär med mina leder och uppleva stelhet i kroppen. Om jag skulle testa positivt förstås.

Vad händer om jag faktiskt har den? Hur behandlas hemokromatos? Genom blodtappningar. När sjukdomen har "upptäckts" kommer de tappa mig på 300-500 milliliter blod varje eller varannan vecka under en så kallad intensivperiod. Hur lång den är varierar mellan varje person men den vanligaste siffran är mellan 20-30 gånger. När järnöverskottet är borta räcker det med 2-6 tappningar per år för att förhindra att kroppen börjar lagra upp för mycket järn igen. Detta kallas för underhållsbehandlingen och pågår i de flesta fall livet ut.

Så uh.. jag vet inte. Känns inte så himla roligt ifall jag skulle ha den. Särskilt med tanke på hur jag nästan svimmade bara av att ta själva blodprovet. Det är sant! Sköterskan kunde inte ens ta så mycket hon ville för jag blev så snurrig. Vet inte varför jag är så känslig. Inte av att se blod, nej nej, men att blod lämnar min kropp. Inte första gången det händer (ni minns min svimning in i väggen? hm?). Kan erkänna att tanken på att jag kanske har hemokromatos känns läskigt.

Tänkte att jag skulle dela med mig av det här så det inte kommer som en chock. Eller något. Bör nämnas dessutom att jag alltid vetat om att det skulle komma en dag där jag skulle testas för "sjukdomen mamma har". Inte som att hon släppte en bomb :'3

\o/

Planen idag var att väckas av mobillarmet kl 8, gå och tvätta, äta frukost och läsa. Istället vaknade jag av mig själv lite efter kl 7. Det var bara att dra på mig  kläder och gå till tvättstugan som ligger i huset mittemot mitt. Vet ni vad jag upptäckte? Ingen tvättar så "tidigt" på morgonen. Jag har hört talas om studenter som tvättar mitt i natten men jag trodde ändå att det fanns de få som klev upp tidigt på morgonen. Alla maskiner var tomma!

När jag sen skulle hämta tvätten så var nästan alla maskiner fulla och någon hade tömt en av maskinerna jag använt. Typiskt. Tjejen som gjort det stod fortfarande där och jag hoppas hon kände sig påkommer haha! Nej, men jag har inget emot att någon tömmer en maskin som är färdig men det var drygt att hon bara gjorde det så hon kunde tvätta allt med två maskiner som var bredvid varandra. Fanns fortfarande några få tomma utspridda.

Och nej, jag läste inget. Usch. Har ingen som helst studiedisciplin.

Det var länge sen! Känns som igår jag skrev men så var det inte. Jag är inte trött men måste sova snart för jag ska upp klockan 7 och åka till min tandläkare. Den artificiella delen av min framtand har ramlat av och jag är inte så sugen på att ha en knasig glugg.

Jag har jobbat lite på min Soft-playlist och var så uppslukad av det att mitt te hann kallna, wth.

All förvirring över en ny stad, universitet och att leva ensam har börjat lugna ner sig. Fast jag är fortfarande irriterad över det här jobbet på Kalmars nation. Stör mig så otroligt mycket över allt extra jobb jag måste göra utöver att baka och sälja skiten på söndagar mnåh! Det här gör, plus studerandet, att jag inte kan få känna att jag kan åka hem till mina föräldrar och hälsa på. Har hemlängtan. Men jag har lyckats klämma in ett hembesök några dagar nästa vecka!

Jag är ledsen över att jag inte kommer på något mer att skriva. Kanske imorgon eller en dag när jag har mer tid ;_;