Jag fick en sådan lust till att blogga när jag klev av på Flogstaväg 55. De två busschauffören jag hittills mött hade båda varit leende och jag blev nästan rädd. Så trevliga ser de minsann inte ut på mina bussar där hemma i tätorten.

En stjärnklar kväll. Eller är det en tidig natt? Fruktansvärt kallt dessutom. Om det inte vore för den extrema kylan så hade jag satt mig ner i lekställningen här i parken och bara tittat upp på himmelen tills jag inte längre känt av mina ben. Fast så kunde jag inte göra, eftersom jag säkerligen skulle få samtal på mobilen. Blir nog bättre att vänta till sommaren.

Te med Daniel var mysigt.

Det var ju så mycket mer som jag ville skriva här, men nu känns det som om allt jag ville ha sagt har blivit sagt. Andreas väntar i sängen med laptop-chan a la mac och kräver min uppmärksamhet. Karlar alltså.

Imorgon muffinsexpress!

Godnatt världen.