Det här med kärleken. Vad är kärlek? Det måste vara en fråga som går hand i hand med Vad är meningen med livet. Det finns inget konkret eller rätt svar på någon utav dem. På min resa hem kom jag att fundera på kärlek, men på ett helt annat plan än tidigare. det vill säga, jag såg det ur en helt annan synvinkel. På ett sätt. Ja. Ska inte filosofera iväg min text nu. Kärlek alltså! Vad är kärlek? Hur är det att vara kär? Det beror helt på personen, gör det inte det? Kan kärlek till en vän vara samma sak som kärlek till någon som jag älskar mer än en vän. All kärlek är ändå kärlek men det måste finnas olika nivåer utav kärlek. Jag kan känna kärlek för någon jag bryr mig om men jag kan också känna en kärlek som i passion. Sen definieras kärlek olika individuellt. För någon kan det vara sex, någon annan anser att det är när denne blir lycklig av en person.

Kan det finnas flera kärlekar alltså? Kan jag älska två personer, till och med tre, men inte på det plan att jag vill eller kan kalla det kärlek. Men då säger jag emot mig själv! Älska vänner för de är mina vänner och älska någon för att.. varför? Vad är det som älskas? Något okänt ologiskt som kan rasera normerna?

När jag var yngre trodde jag kärlek var ett snabbt pulserat hjärta, en enda sann prins genom livet och det skulle pirra i hela kroppen. Tiden som går ger en idéer om hur kärlek för just mig ska vara! Vill jag bli glad? Omtyckt? Trygg? Känna mig vacker? Av personen jag på något sätt älskar. Bilden utav kärlek i filmer och litteratur, kulturen och samhället; skapar jag en ram som jag följer när jag blir kär. Kan det vara så? Jag vill bara hitta något. Någon. Kanske. Är kärlek något vi söker hos någon? Jag vill så gärna tro på riktig kärlek! Den måste existera. Det enda problemet att jag måste hitta vad kärlek betyder.

Antagligen denne någon som kanske delar samma eller en liknande tolkning av kärlek.  

Låter det här logiskt eller är det bara motsägelsefullt? Vad svårt. Uttryckte mig otroligt tydligare och bättre i mitt huvud på tunnelbanan. Är inte det typiskt? Att inte kunna förmedla rätt och riktigt som det ska vara egentligen. Allt var så kristallklart när jag tänkte på det här.

Jag kom att tänka på en dröm jag hade för några år sedan. Den utspelade sig i tunnelbanan, troligen vid Tekniska Högskolan. Klev av tåget som skulle till Mörby centrum, satt i sista vagnen och det var stressigt. Men ut springer jag och det är här det konstiga inträffar. Jag slänger mig i armarna på en person. Det som slår mig när jag vaknar är detta, för känslorna var otroligt förbaskat starka;

1. Denne någon är min sanna kärlek
2. Denne någon har en orange tröja
3. Denne någon är en kille

Kan kommentera att jag hade den här drömmen när jag fortfarande hade en flickvän (en helt annan historia, för er som inte hört den. Kanske får höra den en annan dag.) och avfärdade drömmen helt. Varför bry sig? Jag hade redan min kärlek. Så härligt naiv jag var på den tiden, eller hur?

Min poäng med drömmen är att; Jag vill ha den känslan. Kan konstatera att färgen orange är en färg som påverkat mig starkt sen jag var tretton. Möjligen symboliserar den något men jag vet inte vad.

ORKAR INTE SKRIVA MER NU.  Men det vore intressant med lite kommentarer angående era åsikter :/