Källa

Det här med kärleken. Vad är kärlek? Det måste vara en fråga som går hand i hand med Vad är meningen med livet. Det finns inget konkret eller rätt svar på någon utav dem. På min resa hem kom jag att fundera på kärlek, men på ett helt annat plan än tidigare. det vill säga, jag såg det ur en helt annan synvinkel. På ett sätt. Ja. Ska inte filosofera iväg min text nu. Kärlek alltså! Vad är kärlek? Hur är det att vara kär? Det beror helt på personen, gör det inte det? Kan kärlek till en vän vara samma sak som kärlek till någon som jag älskar mer än en vän. All kärlek är ändå kärlek men det måste finnas olika nivåer utav kärlek. Jag kan känna kärlek för någon jag bryr mig om men jag kan också känna en kärlek som i passion. Sen definieras kärlek olika individuellt. För någon kan det vara sex, någon annan anser att det är när denne blir lycklig av en person.

Kan det finnas flera kärlekar alltså? Kan jag älska två personer, till och med tre, men inte på det plan att jag vill eller kan kalla det kärlek. Men då säger jag emot mig själv! Älska vänner för de är mina vänner och älska någon för att.. varför? Vad är det som älskas? Något okänt ologiskt som kan rasera normerna?

När jag var yngre trodde jag kärlek var ett snabbt pulserat hjärta, en enda sann prins genom livet och det skulle pirra i hela kroppen. Tiden som går ger en idéer om hur kärlek för just mig ska vara! Vill jag bli glad? Omtyckt? Trygg? Känna mig vacker? Av personen jag på något sätt älskar. Bilden utav kärlek i filmer och litteratur, kulturen och samhället; skapar jag en ram som jag följer när jag blir kär. Kan det vara så? Jag vill bara hitta något. Någon. Kanske. Är kärlek något vi söker hos någon? Jag vill så gärna tro på riktig kärlek! Den måste existera. Det enda problemet att jag måste hitta vad kärlek betyder.

Antagligen denne någon som kanske delar samma eller en liknande tolkning av kärlek.  

Låter det här logiskt eller är det bara motsägelsefullt? Vad svårt. Uttryckte mig otroligt tydligare och bättre i mitt huvud på tunnelbanan. Är inte det typiskt? Att inte kunna förmedla rätt och riktigt som det ska vara egentligen. Allt var så kristallklart när jag tänkte på det här.

Jag kom att tänka på en dröm jag hade för några år sedan. Den utspelade sig i tunnelbanan, troligen vid Tekniska Högskolan. Klev av tåget som skulle till Mörby centrum, satt i sista vagnen och det var stressigt. Men ut springer jag och det är här det konstiga inträffar. Jag slänger mig i armarna på en person. Det som slår mig när jag vaknar är detta, för känslorna var otroligt förbaskat starka;

1. Denne någon är min sanna kärlek
2. Denne någon har en orange tröja
3. Denne någon är en kille

Kan kommentera att jag hade den här drömmen när jag fortfarande hade en flickvän (en helt annan historia, för er som inte hört den. Kanske får höra den en annan dag.) och avfärdade drömmen helt. Varför bry sig? Jag hade redan min kärlek. Så härligt naiv jag var på den tiden, eller hur?

Min poäng med drömmen är att; Jag vill ha den känslan. Kan konstatera att färgen orange är en färg som påverkat mig starkt sen jag var tretton. Möjligen symboliserar den något men jag vet inte vad.

ORKAR INTE SKRIVA MER NU.  Men det vore intressant med lite kommentarer angående era åsikter :/

EXPO '07

Fly

En kuslig kväll! Efter en lång dag i Stockholm med Dominique, lite planerande för vår resa till Tyskland och visit hos henne, hamnade vi i Gamla stan för en spontan spökvandring. Med oss var hennes vän Madde. Tror det var hennes namn. Awesome tjej, jag blev glad av att ha henne där. Klockan 20 började den med ungefär 150 pers och en guide som hade erfarenheten och kunde tala så att alla hörde. I början hördes varenda unge vilket var otroligt störande men det försvann. Undrar varför, haha. Inhyrda skådespelare som var spöken och diverse läskiga pestsmittade! I en trång gränd försökte de grabba tag i fötterna på oss och en liten pojke grinade och skrek. Förlåt men det tyckte jag var hysteriskt roligt. Hm.

Jag var modig som vågade ta tag i den blodiga handen som stack ut från ett galler. Riktigt hårdhänt typ, satt fast ett bra tag. Ingen skrattade med mig utan åt mig. Det förtjänade jag kanske för min dumhet. 2 timmar tog vandringen! Då var vi kanske 40-50 personer kvar. Den var mer rolig än läskig. Som att se en lättsam lagom spännande film på tv en fredagskväll. 100 svenska kronor kostade det. Publicerar länken längre ner ifall någon får lust att gå. Efter den här dagen så sitter jag här, kan inte gå ordentligt för mina ben smärtar och värker, kan inte gå med vänster. Kommer få en skön sovmorgon. Dock blir det till att prova nutella recept igen, fast den här gången ett som jag fått tipsat i förra inlägget från Deliana/SannaV! Spännande! Vet inte om jag orkar göra frosting, omständigt och kladdigt! Jag gillade spökvandringen på det viset att få vara där med trevliga personer och gå på gator och i gränder jag känt till sen flera åt tillbaka. Störde vardagen<3

MIKE THE POET - SPÖKDVANDRING

Intresseklubben, se hit:

• Nya klubbor i burken<3 34 stycken nu.
• En ny awesome underbar halsduk har jag också ååååh. Så mjuk! Så stor!  

WOW.

<3 (eller hur?)

FNYS