Arvikafestivalen alltså. Det var en ovanligt angenäm och solig resa ner till Karlstad, där jag ve och fasa skulle byta till ett annat tåg, den lokala trafiklinjen. Överraskande nog var det också lyckat! Glad, er, jag menar fulla ungdomar regerade vagnen. En trevlig dock mycket äldre snygg göteborgare slog sig ner bredvid mig halvvägs då hans nyfunna reskamrater var lite för synliga med alkoholen och konduktören snällt försökte förmå dem till att antingen packa ner flaskorna eller slänga dem. Håhjaja. Jag är en mycket naiv flicka. Haha, kommer inte som en överraskning va? Göteborgaren fnissade och försökte prata om mitt kärleksliv, då han bjöd mig på red bull.
Ok, jag är inte så dum att jag tar emot dricka av främlingar! Det luktade red bull, såg ut som red bull och ja, jag tog emot burken. Det smakade inte som red bull. Väl framme i Arvika, 23 något satt jag övergiven i sommarkvällen utanför stationshuset och blev glodd på av dylika människor i vrålåk som troligen skulle följa musiken som dånade i luften. Efter en halvtimme dök Disa upp med sin vän som hade utlovat skjuts! AH, minns inte hans namn, dålig som jag är med sådana petitesser, men säll var han. Cookies for him. Efter ett rån av bankomaten åkte vi till donken, ja, han ville det. Medens samtalade jag och Disa om vad vi gjort under sommaren och jag ställde frågor om Arvika och mitt jobb, huga! Jag var mycket nervös. Ville inte göra fel! För tydligen hade alla funkisar fått en bilaga om regler och sådant men jag kunde inte öppna pdf-filen i mejlet PANIKEN RESTE SIG. Till sist hade jag fått dumpa min väska i tältet (så lugnt och RENT på funkiscampingen, insåg jag senare efter ett besök på Stora Campingen. Där vill jag inte bo… )

Hur som helst! Disa visade vägen till tältet där jag skulle anmäla mig, hux fluc, fick det svarta armbandet och valde ut en lämplig SAFETYFUNKIS-TRÖJA. Jättegul och ful. Då dök Hanna upp. Härkligt återseende. Ah, ja. Arvikafestivalen skulle varit tråkig utan mitt tvillingpar. Heh. Ja. SÅ. Ringde, nervöst, min team-leader Jesper för att tala om att jag inte sjabblat bort mig och incheckningen. OH, My heart was on fire, JAG ÄR.. VAR REDO FÖR JOBB. Som skulle börja klockan 1. Detta gav mig tid att följa med Disa och Hanna för en nattlig rundtur av området. Fick se ett piratskepp på hjul, mumsade nachos och träffade en kille från skolan. Märk hans förvåning över att se MIG där. HOHOHO. Lilla Peter, den lila alternativa/moderat blondinen. Sen kan jag inte för allt i världen minnas vad som hände, än att jag ville ge mig iväg till mitt område. Rädd för att göra fel på mitt jobb, utlämnad till främlingar och människor jag endas t talat i telefon med. För att göra en lång historia kort: slängdes in i sådana däringa trånga travhästbås där jag kontrollerade besökares tygband samtidigt som jag skulle le och vara snäll mot dem. Robyn spelade på scenen som låg några mycket små meter ifrån. Den enda artist jag fick ”höra” under min första dag där.

Inga missöden annars, phew… vilken torr redogörelse det här blir då. Förlåt så mycket, men jag orkar inte riktigt bry mig om att smycka mitt språk med poetiska infall och metaforiska beskrivningar.

Så.. JA! Klockan halv 4 på morgonen var jag färdig med mitt pass. Vilken otroligt berusande känsla, att först vandra på väg mot Stora campingen för att inse att jag inte kan gena och måste gå tillbaka för att komma till funkiscampingen. Så ljust ute att jag tror det är mitt på dagen! Försöker byta om så tyst som möjligt men det slutar med att jag halvt pyjamas och vanliga kläder kryper ner i sovsäcken och otroligt nog somnar.

Del 1 av min festivalupplevelse är avslutad. Det är nu ni kan gå och fylla på glaset eller så.


Sådärja. Var slutade jag i sagan? Ah, där vår hjälte, den lilla hamstur, trött somnat. Bara för att väckas 5-6 timmar senare av sina kära vänner och tältkamrater. En ny blomstrande dag, som jag redan upplevt början på, låg och väntade på oss. Varm som fan. Solen plågade min hy något enormt! Tvingade på mig mina ärva badbyxor och senare den där stinkande solskyddsfaktorn (30<3). Uhm, ja. För att vara helt ärlig minns jag inte riktigt fredagen.. mina pass, fredag till söndag, var 13-16, 19-22 och 1-4. Ska försöka minnas. Jag fick ingen frukost den dagen! Hälsade på Hanna på Stora Campingen där hon arbetade och där fick jag också träffa Samantha och Daniel! Ooh! Trevlig överasskning.

Jag köpte en otroligt misslyckad falafel med bröd. Solen plågade oss stackars safety funktionärer, jag fick en egen vattenflaska om nom nom, började prata med mitt team och det var en riktigt behaglig dag. Minus alla otrevliga besökare som bråkade eller så. Samt att jag inte riktigt kunde känna mig bekväm med alla fyllon. Nåja. Festival. Var var jag? Åt en slags middag/lunch vid 5, mat ingick för oss funktionärer hurra! Bara de långa köerna som sög så mycket. Satt till slut där i gräset och var lycklig. Lustigt egentligen, hur till stor del på festivalen var jag helt ensam. Awesome känsla! Var såklart supertrevligt att umgås med mina vänner. Och mina nya bekanta! Träffade en del från Enskilda, ooh! Linda, Peter igen, Jocke (som jag förresten träffade redan på torsdagnatt och skulle muddra. HAHAHAHHA. Livets ironi. Tajta byxor åhå..). Nu måste jag tänka efter riktigt noga.
Det kändes som flera veckor där och inte alls 3 dagar! Såg lite av Kent. Hade en otroligt bra konsertupplevelse senare när jag såg Cut Copy om nom nom! Kolla upp dem. Dansvänliga. I approve. Jobba jobba jobba. Muddra, le, kontrollera, rota runt, le, le, le! Sen fick några av oss följa med Jesper och fixa frukostsmörgåsar och äta misslyckade munkar. Var kul att stå halv 3 på morgonen och bre mackor och skiva gurka. Det var ungefär här jag dessutom började bli riktigt bra kompis med Sara, en i mitt team. Dessutom hördes dj-musiken från lokalen bredvid köket. Till sist kom Jesper och kramade mig (han var en kille med kramkoll och mysigare kille finns inte. Det är sant. Synd att han är 30-något och är gift och har barn den typen!) och han sa att nu kunde jag och Sara sluta för dagen och sova.
Fick min famn full av frallor av en annan kille där som tydligen var mycket viktigt. Same thing goes for him as for Jesper damn it. Ramlade in i vårat då tomma tält och somnade! Jag hade ingen ork att gå till chillouten för att umgås med kära vänner…

DÅ var det slut på del 2. Och här slutar jag för den här gången.
TO BE CONTINUED… dundundun.

Band som jag fick lyssna på eftersom scenen Apollo låg precis vid insläppet:
Robyn
Adam Tensta (men lol!) 
Moonspell
Soilwork
And one (oh? Bra tysk synth :'D)
Tingsek
Alice in videoland (Bara för att jag efter mitt pass hjälpte till att gräva fåror för att få undan allt regnvatten..)
Combichrist
The Go! Team (Hade höga förhoppningar om det här bandet, som grusades totalt.)
Behemoth

Band jag såg halvt:
Kent
Death Cab for Cutie

Band jag verkligen upplevde:
Cut Copy (<3)

Alla bra band spelade ju på torsdag innan jag hade hunnit komma dit.