The Boy Who Lived - On and on and on
Jag vet inte vad jag ska säga. Det känns som att en stor del utav min barndom kom till ett avslut ikväll. I elva år har jag växt upp och levt med Harry Potter. Känns helt tokigt. För ja, jag tycker om Harry Potter, och kommer antagligen tycka så väldigt länge. Varför betyder det så mycket för mig? Jag vet inte. Men det betyder något och det får duga.
Det här ska inte bli ett långt inlägg om ett oväntat tycke och intresse, men jag behövde skriva något för att markera ut detta avslut (i mitt huvud). För det är precis som Emma sa; "När sista boken kom så visste man ändå att det skulle komma en till film. Det var inte slut egentligen.". Men nu är det slut. Trots en uppdelning av filmen så det blev två istället. Happ. Hepp. Var väl inte mer än så. Tack för mig.
:'>
Det här ska inte bli ett långt inlägg om ett oväntat tycke och intresse, men jag behövde skriva något för att markera ut detta avslut (i mitt huvud). För det är precis som Emma sa; "När sista boken kom så visste man ändå att det skulle komma en till film. Det var inte slut egentligen.". Men nu är det slut. Trots en uppdelning av filmen så det blev två istället. Happ. Hepp. Var väl inte mer än så. Tack för mig.
:'>
